Visuell perception

Perception brukar indelas i tre olika delområden; visuell (syn), auditiv (hörsel) och taktil (känsel; ytlig och djup) perception. Visuell perception innebär att varsebli, tolka och sammanfoga synintryck till en meningsfull helhet. Vi ser och sedan inser vi vad vi såg. Den visuella perceptionen är en del av den kognitiva process som sker i hjärnan och som är grund för en handling. Den visuella perceptionen kan indelas i två olika komponenter; den mottagande och den kognitiva. Den mottagande komponenten innebär att ögat tar emot syninformation, den kognitiva komponenten innebär att hjärnan klarar av att tolka och förstå synintrycket. Den kognitiva komponenten av visuell perception innefattar flera olika visuella områden nämligen; visuell uppmärksamhet, visuellt minne, visuellt sekvensminne, visuell diskrimination, visuell figur-bakgrund, visuella spatiala relationer och visuell formkonstans.

Visuell uppmärksamhet är inte en sammanhållen enhet utan består av en rad processer som sker i hjärnan samt påverkan från omgivningen.

Visuellt minne integrerar visuell information med tidigare erfarenheter. Visuellt minne är en förutsättning för att komma ihåg en enkel eller mer komplicerad figur och för att kunna identifiera bokstäver och siffror.

Visuellt sekvensminne innebär att man kommer ihåg ordningsföljden av t.ex. former, figurer, bokstäver eller siffror för att kunna minnas och förstå mönster, ordningsföljd och mängd.

Visuell diskrimination innebär förmåga att känna igen, para ihop och kategorisera former, figurer och spatiala relationer.

Visuell figur-bakgrund betyder att känna igen samma figur oberoende av bakgrund, att kunna skilja ut detaljer från en helhet och forma en helhet av detaljer.

Visuella spatiala relationer innefattar hur personen uppfattar förhållandet mellan sig själv och rummet, det betyder förmåga att förstå riktningar så som höger och vänster, framför och bakom etc.

Visuell formkonstans innebär att man uppfattar att en form eller figur har samma egenskaper oberoende av avstånd eller ljus som den ses i.

Visuella perceptionssvårigheter

En mycket stor del av den information vi tar till oss sker genom det visuella sinnet. Det visuella informationsflödet i dagens samhälle är snabbt, utbudet av syninformation stort och barnet utsätts hela tiden för visuell stimuli.

Barn med visuella perceptionssvårigheter har svårt att varsebli, tolka, sammanbinda och minnas det visuella intrycket. Eftersom barn med visuella perceptionssvårigheter skall ges samma möjlighet som barn utan dessa svårigheter att få erfarenheter från vardagliga aktiviteter är det viktigt att upptäcka de visuella perceptionssvårigheterna i tidig ålder. Den visuella perceptionen är även av betydelse för inlärningen och kan vara en delorsak till barnets läs- och skrivsvårigheter. All läsning och skrivning har med visuell perception att göra. De basfärdigheter som behövs vid träning av visuell perception är desamma som behövs för att lära sig läsa och skriva, nämligen att kunna uppfatta figurers form och läge, att se vinklar, kurvor, öppna och slutna former. Det är flera faktorer som kan spela in när det handlar om ett barns läs- och skrivfärdigheter, men ögonen och det optiska systemet måste fungera, d.v.s. man måste se skarpt, ögonen måste kunna röra sig som de ska och samarbeta. Till slut måste också hjärnan kunna tolka synintrycken på ett korrekt sätt (visuell perception). Orsakerna till visuella perceptionssvårigheter kan var många, t.ex. en hjärnskada, ögonsjukdom, ögonanatomiska och -motoriska problem, eller svårigheter för hjärnan att tolka, minnas och känna igen visuell stimuli.

Visuella perceptionsproblem, att tolka, känna igen och minnas syninformation, kan ta sig uttryck som följande svårigheter:

att känna igen personer eller föremål
att bedöma avstånd och hastigheter i trafiken
att orientera sig i okända miljöer
att läsa
att skriva
att bygga med t.ex. lego, lägga pussel
att se på TV där snabba bildbyten sker
att bedöma nivåskillnader t.ex. i trappor
att se helheter eller detaljer

Hur kan vi hjälpa?

De som utför en bedömning av den visuella perceptionen är vanligtvis ögonläkare, psykolog eller ergoterapeut. När ett barn har konstaterats ha visuella perceptionssvårigheter bör man bedöma och fundera på åtgärder som underlättar barnets vardag. Åtgärder kan rikta sig dels mot individen och dels mot miljön. Det är viktigt att träna de identifierade bristfälliga färdigheterna och skapa strategier som underlättar vardagens utföranden. Lika viktigt är att ge miljön redskap att anpassa och kompensera inlärning och aktiviteter för att underlätta vardagen för de barn som har visuella perceptionssvårigheter. Till exemplel kan en del barn som har svårigheter med att ta emot och tolka visuella stimuli ha god hjälp av den auditiva inlärningskanalen istället d.v.s. att höra eller uttala det som ska läras in, och en del barn har lättare att uppfatta och tolka genom motorisk, kinestetisk eller taktil inlärningskanal. Det gäller att hitta lösningar tillsammans.